A

Du måste våga att stå upp för dig själv och visa vad du vill och inte vill. Jag tänkte skriva av mig med mina "erfarenheter" och tankar. Om vi tittar tillbaka ca 2 år då jag gick i högstadiet. Då var jag en väldigt osäker tjej som inte alls vågade säga ifrån lika mycket som jag gör idag.  

 

Jag tror att det är tack vare gymnasiet som har fått mig att våga. Det har skett några "situationer" på olika fester då killar har varit på att tafsat på både mig och mina vänner. Jag anser att det är HELT OACCEPTABELT och säger därför ifrån ordentligt. Det finns ingen rätt för dessa killar att ta på min rumpa eller att greppa tag om mina höfter. Om jag tar bort din hand från min röv tar du bort din hand från min röv. vänder jag mig om och ber dig att låta mig vara, låter du mig va. Tar jag bort dina händer från mina höfter, tar du bort dina händer från mina höfter. Du sätter inte tillbaka de(!!) Ett NEJ är ett NEJ. Är det svårare än så? Säger jag motsatsen till ett ja borde man förstå att det är ett NEJ. Ett nekande till att jag inte vill. Jag är helt enkelt inte intresserad av att du ska röra mig. Inte intresserad av att du ska följa efter mig en hel kväll. 

 

Med det här inlägget vill jag säga: Ni får inte vara rädda för att säga ifrån. Ni bestämmer över era kroppar. Ni har rätten att säga ifrån. Ni får lov att be om hjälp. Ni får inte låta saker gå för långt. Ni måste vara rädda om er själva. Om ni aldrig säger ifrån kommer personen aldrig att lära sig och kommer att fortsätta att utsätta andra för samma situation.